26/03/2026
Att få göra det sista steget, packa in ljusen innan de skickas vidare till sitt nya hem, kan vara något alldeles särskilt. Nästan meditativt. Särskilt när det får ske i i lugn och ro, utan stress och där allt får ta sin tid.
Men idag märkte jag hur jag tappade det där lugnet. Jag skyndade mig igenom momentet, drevs av känslan att bara bli klar, att beta av. Tankarna vandrade vidare till allt annat som väntade, allt som också behövde göras.
Då stannade jag upp en stund och påminde mig själv om varför jag gör det här. För att jag älskar det. För att det är något jag verkligen brinner för. Och i den påminnelsen fanns också en stilla insikt, att det jag skapar förtjänar mer än stressade händer och splittrade tankar.
Så jag tog ett djupt andetag. Saktade ner. Lät tempot sjunka, både i kroppen och i tanken. För inget blir egentligen bättre av att skynda, men mycket kan gå förlorat om man gör det.