29/09/2026
En sen fredagseftermiddag i mitten av september 2011 strömmade det in olika vänner i lokalen för att bidra på lite olika sätt.
Först kom Robban och pratade lampor och belysning. Hanna röjde upp i förrådet. Efter skolan dök Sophie och Saga upp och hjälpte Hanna att bära in varor och leveranser. Uffe han körde skräp och kartonger i parti och minut. Lite senare dök Catja upp och fortsatte lägga upp artiklar i en enorm Excel-fil som snart skulle importeras i kassaregistret.
Anna-Karin kom direkt efter jobbet med en kvällspizza att dela på – men drog på sig målaroverallen istället och satte igång. Anna P kom med kvällsgodis, skisser och körde nattpass med mig flera kvällar. Ja, ibland blev det snarare nätter än kvällar, då vi bara fortsatte att packa upp varor som anlände, en sändning efter en annan. Hur mycket behövs det egentligen för att fylla 225 kvadratmeter med butikskänsla?
Magdalena svängde förbi med barnvagnen och, medan Ruben sov, skyltade hon upp hela skåpet med handdukar och lukta-gott. Hon kom dessutom med värdefulla tips på saker att tänka på när man skyltar.
Och så fortsatte det, dag efter dag och kväll efter kväll under hela september.
Pappa och Anki dök upp med kaffe, pepp och bokföring. Johan svängde förbi med ett utkast på loggan. Barnen fortsatte att komma förbi efter skolan.
Och sista kvällen innan öppning kom så många vänner att det nästan blev en fest i sig. De hade dessutom med sig döttrar och söner – och extra fika, förstås.
Här packades det upp kartonger, prismärktes, slängdes skräp och flyttades saker fram och tillbaka. Lite som de små mössen som sydde Askungens klänning gick det från lokal till butik på bara några veckor.
Så… with a little help from my friends ❤️
Tack. 🙏
Utan er hade vi aldrig kunnat öppna dörrarna till Cranberry Corner den 30 september 2011.
